De flesta vikingatida plagg finns det alldeles för lite fynd av, men med skor är det nästan tvärtom. En stor del av de skofynd vi känner till från vikingatiden kommer från Hedeby där man har hittat skomakarverkstäder, men det finns också skor från andra håll till exempel den magnifika graven i Oseberg.

Det som är gemensamt för alla vikingatida skor är att de är vändskor som sytts ut och in och sedan vänts rätt. De är också tillverkade i tunnt vegetabiliskt garvat läder, ofta av get eller kalv. Sulan brukar vara ungefär lika tunn som ovanlädret, det vill säga oftast under 2 mm. Ibland är skon skuren i ett stycke, men det är också vanligt att sulan är separat. Ofta har sulan en spets som går upp baktill på skon. Inga skor är heller högre än ett par decimeter. Det finns alltså enstaka halvstövlar men inga riktiga höga stövlar.

Hur vikingatidens människor klarade att gå i höstrusk och vinterkyla i de här tunna skorna är en gåta. De bör ha haft något sätt att hålla fötterna varma men vi vet ännu inte hur. Däremot vet vi att de använde broddar som på bilden till höger för att minska risken för att halka på vintern.

Fotona är tagna av Iduna Pertoft Sundarp.