Idag ligger ett av de större plaggen I luckan. Särken är det plagg som bars underst i kvinnodräkten, både före, under och efter vikingatiden. En skillnad mellan vikingatiden och den senare medeltiden är att vikingatidens särk ofta syntes, I alla fall axelpartiet och ärmarna.

Den vikingatida särken brukade vara sydd av linne, alltid i tuskaft. Oftast var linnet ofärgat och troligen det vi idag kallar halvblekt, det vill säga inte kritvitt men inte heller så grått som oblekt linne är. Det finns också fynd av särkar som färgats blå med vejde.

Det fanns flera varianter av särkar och idag fokuserar vi på den enklaste. Den är mest känd från släta linnefragment som hittats bakom spännbucklorna i gravar från Birka, men ibland också på till exempel saxar som hängt längre ner på kroppen. Det tyder på att särken var långärmad och bestod av samma tyg upptill och nertill. Avbildningar av kvinnor visar också att plaggen brukar vara långärmade. Den här särken hade ett sprund mitt fram i halsringningen som kunde vara riktigt djupt, troligen för att underlätta amning. Sprundet kunde hållas ihop med ett litet runt spänne eller ett litet ringspänne av silver.

I övrigt har vi inga fynd som visar hur särken var skuren. Istället kan vi titta på hur särkar såg ut efter vikingatiden. Eftersom de fortsatte att ha en mycket enkel form ända fram till 1800-talet så kan vi nog gissa att de hade det även under vikingatiden. Det innebär att vi antar att särken var sydd av raka stycken och kilar.

På bilden till vänster, tagen av Iduna Pertoft Sundarp, bär jag en enkel, slät särk. I mitt fall är sprundet inte så djupt, men jag borde nog ändå sätta ett litet runt spänne där. Man kan se att jag är omåttligt stolt över min egenhändigt snickrade räfsa med tänder som pekar åt alla håll.

Våra mönster till särkar kan ni köpa här: Särk och hängselkjol