Peplosen är egentligen hängselkjolens föregångare, men på Gotland verkar den ha levt kvar under hela vikingatiden.

De gotländska kvinnornas mode gick i en helt annan riktning än modet i resten av Skandinavien. Medan spännbucklorna dök upp i resten av Skandinavien och blev större och större, så behöll gotländskorna sina djurhuvudspännen och dräktnålar. Eftersom hängselkjolen hänger intimt samman med spännbucklorna så blev det inte heller någon hängselkjol på Gotland. Istället behöll man peplosen, möjligen med någon anpassning.

Peplosen är ett mycket enkelt plagg. Det består antingen av ett rektangulärt tygstycke som sitter ihop som en rak tub runt kroppen eller av en rektangel som var öppen i ena sidan. Den kunde då bäras två över varann så att den övre täckte den sida som lämnades bar av den undre. Den behöver vara så vid att den kan dras upp mot axlarna för att hållas ihop av två spännen eller dräktnålar. På bilden till vänster har jag ett par djurhuvudspännen, men det var ännu vanligare att ett par dräktnålar användes på det här sättet. Istället satt då djurhuvudspännena i sidorna, strax över midjan. Det betyder att peplosarna på Gotland bör ha varit öppna i sidorna.

Den undre bilden visar olika typer av peplosar. Som ni ser kan man vika ner mer eller mindre upptill för att skapa ett annat uttryck. Vi vet inte vilken variant som var vanlig på Gotland.

Djurhuvudspännen och dräktnålar är betydligt sämre på att bevara textilrester än spännbucklor är. Därför har vi mycket mindre kunskap om vilka vävtyper som användes till peplosen på Gotland.

Fotot är taget av Iduna Pertoft Sundarp.

Peplosen finns beskriven i häftet om Vendeltidens kläder, men du behöver inget mönster. Det är ju bara en rektangel och du kan prova dig fram till hur lång och vid den behöver vara för att passa just dig.