Idag är det juldagen och i Sverige får vi väl se det här inlägget som ett bonusinlägg i julkalendern. Därför har jag också valt ett bonusplagg som vi vet väldigt lite om.

Det finns inga säkra arkeologiska belägg för slöjor från vikingatiden. I några gravar, bland annat i Oseberg, har man hittat textilier som tolkas som slöjväv. Som jag nämnt tidigare skulle det kunna vara rester av så kallade Dublinhättor istället. Det finns inte heller några avbildningar med slöjor. Kvinnor har som regel avbildats barhuvade.

Det enda som finns från nordisk vikingatid är de isländska sagorna och de är ju egentligen från medeltiden och skulle alltså kunna beskriva den tidens kläder istället. Där beskrivs bröllop ibland som att ”gå under slöjan” och slöjan kopplas alltså ihop med den gifta kvinnan. Ofta ses det som en kristen sed, men i det anglo-saxiska England använde gifta kvinnor slöja redan innan kristendomen tog över. Det är alltså möjligt att den seden fanns även här innan kristendomen.

Även om vi accepterar att slöjan kanske fanns, så vet vi oerhört lite om hur den kan ha sett ut. På bilderna här ser ni två olika möjliga återskapade slöjor. Överst till vänster bär jag en kort sidenslöja fäst med knappnålar över en Dublinhätta. På bilden nederst till vänster är slöjan baserad på Stuttgart-psaltaret från 800-talet (Stuttgart Psalter). Jag bär den här tillsammans med en klänning rekonstruerad från samma källa. De breda brickbanden från Hørning som jag nämnde i samband med den halvcirkelformade manteln skulle också kunna komma från en liknande slöja.

Det finns inga mönster till slöjor eftersom vi vet för lite om hur de ser ut, men om jag lyckas få till ett mönsterhäfte om den karolingiska kvinnodräkten så lovar jag att ta med åtminstone den stora slöjan. Istället kan jag tipsa om att ni kan köpa alla 10 mönsterhäften för vikingatida kläder och få ett gratis här: 10 häften till priset av 9.